Den lilla för tidigt födda flickan, som avled på Astrid Lindgrens barnsjukhus i september och vars läkare suttit häktad, fick sin livsuppehållande vård avbruten.

Beslutet att stänga av respiratorn togs enligt advokat Peter Althin, som är föräldrarnas målsägarbiträde, i samråd mellan läkare och föräldrar.

Peter Althin har förståelse för att överläkaren släpptes ur häktet igår.
Han säger att det inte finns häktningsskäl kvar, men att misstankarna kvarstår.

När det gäller beslutet att avbryta livsuppehållande vård tas besluten av en ansvarig läkare efter konsultationer med berörd personal och oftast med anhörigas medgivande. Praxis verkar skilja mellan olika sjukhus. Det är här det är luddigt. Måste man eller bör man inhämta anhörigas medgivande. Här behövs mycket klara riktlinjer.

Praxis när det gäller medicinska åtgärder efter det att ett beslut tagits om att avbryta livsuppehållande åtgärder är likartat på olika sjukhus, men kan skilja sig i vissa delar. Gemensamt tycks vara att man efter att ha avbrutit den livsuppehållande behandlingen ska göra allt för att hålla patienten så smärtfri och ångestfri som möjligt.

En del läkare medger att denna slutvård kan förkorta patientens liv, kanske bara med några minuter eller timmar.

På Ekot säger f.d. hälsovårdsminister Ylva Johansson att det är acceptabelt att en döende patient som inte längre får livsuppehållande vård, får exempelvis morfin för att lindra smärtan, även om det förkortar livet med några timmar.

Socialminister Göran Hägglund säger i samma inslag: ” Min ståndpunkt är att den smärtlindring som sätts in, i sig inte ska syfta till eller ska användas för att avsluta ett liv, utan de är genom att man avbryter den livsuppehållande behandlingen, annars övergår vi till någonting annat som mer liknar dödshjälp”

Det här är mycket svåra frågor. En öppen debatt behövs och därefter klara riktlinjer från kompetenta myndigheter.

DN, SvD, Aftonbladet, Dagens Eko

Bloggare om , , , ,

Annonser